|
Rapporter
 ”Med PR som vapen”
Omvärldsanalysfirman United Minds publicerade 2002 en rapport på uppdrag av Prime PR, vilken tog upp situationen med allt mer vassare aktivister. Protesterna beskrivs som effektivare och proffsiga än tidigare, och beskrivs som en utmaning och eventuellt hot för många stora företag. Djurrättsaktivisters aktioner utgör en stor del av rapporten, och innehåller bland annat konstateranden som ”Göran Perssons och Margareta Winbergs uttalanden om vegetarisk mat respektive pälsdjursuppfödning är inget stöd för illegala sabotageaktioner – men de hade knappast varit möjliga utan sådana aktioner.”
Ladda ned rapporten "Med PR som vapen" som pdf här.
 Olydiga medborgare? - Om flyktinggömmare och djurrättsaktivister
”Aktiva medborgare är ett demokratiideal. De uppfattas också som en bristvara i vår samtid. I den här skriften presenteras två synnerligen aktiva grupper av medborgare. De kan ses som grenar i de s.k. nya sociala rörelser som växt fram under de senaste decennierna.”
Så inleds förorden till denna rapport, som när den kom ut i början av oktober 1999 skapade nyhetsrubriker som ”Veganer bra för demokratin”, och gav upprättelse för den ibland negativa bild som djurrättsaktivister utsatts för i media.
I rapporten, som ingår i statens demokratiutredning, intervjuas fem djurrättsaktivister, alla under 30, vilket sägs vara representativt för hur djurrättsrörelsen ser ut, men även Birgitta Carlsson, som var förbundsordförande för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök 1977-1993, intervjuas kort och förklarar hur hon känner igen diskussionerna och arbetsmetoderna i dagens djurrättsrörelse från den tiden då hon var med och startade upp ungdomsgruppen Djurfront inom NSMPD (Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, numer Förbundet djurens rätt).
Att författarna till rapporten valt att skriva om både flyktinggömmare och djurrättsaktivister, gör de därför att båda sägs vara tecken för en ny sorts social rörelse, som betonar individens ansvar att handla, och att den största delen av ens engagemang inte utförs i form av protester på gator och torg, utan att ens handlingar i vardagen visar vilket samhälle man vill leva i. I djurrättsaktivisternas fall handlar med om att man ständigt tampas med annorlunda matvanor, och i flyktinggömmarnas fall, så tar man in engagemanget in i hemmet och vardagen genom att hjälpa flyktingar undan utvisning. En annan likhet mellan de båda rörelserna, sägs vara att både när det gäller flyktinggömmarna och när det gäller djurrättsaktivister, så har engagemanget ofta uppkommit av utlösande faktorer, till exempel möten med flyktingar, möten med andra vegetarianer eller när teve visat filmer från djurtransporter. Ofta finns också en skeptis till parlamentariskt beslutsfattande, och flera av de intervjuade förklarar hur lagarna ofta ser bra ut på papperena, men att de inte efterföljs i vardagen.
Samtliga av de intervjuade flyktinggömmarna är i 50-års åldern, vilket kännetecknar en av skillnaderna i engagemanget. De flesta intervjuade uppger också att de själva skulle kunna tänka sig att utföra någon sorts civil olydnadshandling, med reservationen att aktionerna ska vara fredliga, öppna och att de ser straffet som en stor del av själva aktionen. Flyktinggömmarna påpekar dock att även om de är beredda att ta straff för den de gör, så kan de av förklarliga skäl inte agera öppet i sina handlingar. Detta gäller också en av de intervjuade djurrättsaktivisterna, som anser att hans aktioner inte enbart görs för symbolikens skull, utan för att ekonomiskt skada exempelvis pälsföretag, och tvinga de att lägga ned. Skriften erbjuder även intressant läsning om vad en rörelse är, och skillnader mellan civil olydnad och direkta aktioner.
Rapporten "Olydiga medborgare?" är skriven av Kerstin Jacobsson och Niels Hebert, och kan laddas ned här.
Säpo-rapporterna
Säkerhetspolisen (Säpo) ger årligen ut en rapport kallad Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet, där de bland annat kommenterar olagliga djurrättsaktioners utbredning och trender. Denna kartläggning och rapportering har skett sedan slutet av 90-talet, när antalet aktioner per år var på topp - se statistik i diagrammet nedan.
Säpo har egentligen till uppgift att ”leda och bedriva polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet”. Detta inkluderar författningsskydd, kontraspionage, terrorismbekämpning, personskydd och säkerhetsskydd. Anledningen att de även tar sig an djurrättsbrott har vid utfrågningar uppgetts vara att aktionerna skulle utgöra hot mot ”vitala samhällsintressen”, samt att en del aktioner varit riktade mot ”livsmedelsförsörjning”. Detta ur synvinkeln att aktionerna skulle utföras mot livsmedelsförsörjning som en del av Sveriges infrastruktur. Trots en i övrigt väl grundad syn på till exempel djurrättsrörelsens filosofi, tycks man dock här ha missuppfattat syftet med aktionerna. Det är nämligen inte i syfte att störa infrastrukturen som aktionerna utförs, utan snarast som en protest mot köttindustrin och ovanan att döda djur för mat - samt en uppmaning om att såväl djuren som miljön och människan skulle tjäna på om fler hade ätit vegetariskt. Säkerhetspolisen har även fått ta emot kritik för att t.ex. pälshandlare och kaninuppfödare inte på allvar kan menas utgöra vitala samhällsintressen. I ett flertal andra länder såväl i Europa som i Nordamerika har djurrättsrelaterade brott hamnat högst på listan över brott som skulle utgöra hot mot rikets säkerhet. Något de fått ångra med stor bitterhet efter andra sorters attacker, t.ex. bombningarna i London den 7 juli 2005.
Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2004 (pdf)
Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2003 (pdf)
Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2002 (pdf)
Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2001 (pdf)
Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2000 (pdf)
|
