|
När skymningen faller
 När Skymningen Faller är ett häfte som innehåller all information du behöver veta som DBF-aktivist för att kunna utföra aktioner för djuren. Här följer vissa utvalda delar. Hela häftet kan beställas för endast 20 kr från DBF SG.
Innehåll
DBF - Djurens Befrielse Front
Varför direkt aktioner
Att starta
Planering
Förberedelse
Säkerhet
Ekonomisk skadegörelse
Fritagningar
Praktisk djurvård
Aktioner mot pälsfarmer
Förhörstekniker
Juridik
Pressmeddelanden och kontakt med media
Källförteckning
Adresser
DBF - Djurens Befrielse Front
Vad är ALF/DBF?
Djurens Befrielse Front (DBF) är den svenska grenen av Animal Liberation Front (ALF). ALF är ett internationellt nätverk av aktivister som enligt ALF:s riktlinjer utför direkt aktioner mot djurförtryck. Detta sker genom att befria djur och genom att orsaka ekonomiska förluster för djurförtryckare, vanligtvis genom skadegörelse av egendom.
Eftersom DBF-aktioner är olagliga, arbetar aktivisterna anonymt, antingen i små grupper eller självständigt, och har ingen central organisation eller samordning. Alla individer eller grupper av människor som är minst vegetarianer, och som utför aktioner enligt DBF:s riktlinjer, har rätt att betrakta sig som en del av DBF.
DBF:s riktlinjer
- ATT befria djur från inrättningar som förtrycker dem, t.ex. laboratorier, djurfabriker, pälsdjursfarmer etc, och att när det är möjligt placera dem i en bra miljö där de får leva ett naturligt liv, fritt från lidande.
- ATT tillfoga ekonomisk skada för dem som profiterar på exploatering och utnyttjande av djur.
- ATT avslöja grymheterna och de fasansfulla gärningar som sker mot djur bakom låsta dörrar, genom att utföra ickevålds direkt aktioner och fritagningar.
- ATT ta alla nödvändiga åtgärder för att inte skada något djur, mänskligt som ickemänskligt.
ALF:s historia - internationellt och i Sverige
ALF har sina rötter i 1960-talets England, där en liten grupp människor började utöva jaktsabotage. Denna grupp, kallad Hunt Saboteurs Association, lade ut falska villospår, blåste i jakthorn, skickade hundar i fel riktning och jagade andra djur till säkerhet. 1972 bestämde sig några medlemmar att militantare aktioner behövdes, och således startades Band of Mercy, döpt efter en djurrättsgrupp bildad på 1800-talet. De började med att förstöra vapen och sabotera jägares bilar, men började även att kämpa mot andra former av djurförtryck genom att bränna ned laboratorier och säljaktsfartyg. 1975 fängslades två Band of Mercy-medlemmar, Ronnie Lee och Cliff Goodman, varvid stödet spred sig och ALF bildades 1976. ALF spred sig senare till andra länder, och till Sverige kom en slags motsvarighet 1985.
En kvinna under pseudonym Emelie E:son startade alltså 1985 det som hon kallade DBF - Djurens Befrielse Front. Dock skilde sig riktlinjerna avsevärt från det internationella ALF. Det DBF var inte organiserat på samma sätt som ALF, och arbetsmetoderna skilde sig åt på ett par områden. Under senare hälften av 1990-talet började fler grupper bli aktiva, och så småningom ändrades riktlinjerna så att de stämde överens med det internationella ALF.
Förhörstekniker
I förhörssituationer finns det både tips för hur förhörsledarna ska agera för att få reda på vad de vill, men även tips som den förhörde kan använda sig av för att slippa undan. Här presenteras båda delarna, för att du vid ett eventuellt kommande förhör ska veta hur du ska agera. Hur du agerar kan nämligen ha stor betydelse för dig, dina kamrater och de vi kämpar för. Att du blivit gripen eller hamnar på förhör behöver nämligen inte alls betyda att loppet är kört.
Den största grundregeln är att du ska säga så lite som möjligt, d.v.s. bara de uppgifter som är nödvändiga som namn, personnummer och adress, sedan inget mer. Alla frågor därutöver bör du besvara med "ingen kommentar" eller "jag vill inte svara på några frågor". Välj själv vilket som känns bäst, det är innebörden som räknas. Du kan även i början av förhöret göra ett uttalande i stil med att "jag tänker inte svara på några frågor", och sedan hålla den linjen genom hela förhöret. Frågar polisen sedan varför du inte vill svara på några frågor, så svara helt enkelt "jag vill inte svara på några frågor".
Denna teknik är väl utarbetad och beprövad, både i aktivistsammanhang och i övrigt. Syftet med den är att göra utredningen så svår som möjligt för motparten, och tekniken är bevisat den bästa för att uppnå detta mål. Alla som någon gång sett en krigsfilm kanske kommer ihåg att tillfångatagna soldater i förhör aldrig uppger något annat än sitt namn, personnummer etc, och sedan inget mer. Detta är naturligtvis någonting som soldaterna lärt sig under sin utbildning, och som bevisats vara mest effektivt. Även Sverige utnyttjar denna linje, och ni kanske känner igen uttrycket "en svensk tiger"?
När denna teknik används med stor framgång av militärer världen över, så förefaller det ju vara en självklarhet att även vi i djurrättsrörelsen bör göra så.
Är man medveten om polisens förhörstekniker och deras utbildning överhuvudtaget bör man konsekvent hålla linjen att inte svara på några frågor. Tro aldrig att du kan lura poliserna, eller på annat sätt komma undan genom att prata med dem. Om du ljuger så kommer du troligen bara att trassla in dig i nya lögner som du då har stora svårigheter med att ta dig ur. Visserligen har du rätt att ta tillbaka saker i en rättegång som du sagt i förhör, men då minskar också din trovärdighet. Förhörsledare har ofta en lång utbildning bakom sig, och många år på nacken. De vet hur de ska få ut så mycket information som möjligt vid ett förhör. Genom att svara på en enda fråga, oavsett vad den handlar om, kan det följa en mängd följdfrågor som kan bli mycket svåra att slingra sig ur. Tänk på att polisen kommer att låta förhöret fortsätta ju mer de får ur dig, så om de väl märker att de kan få dig att prata, så kommer de att fortsätta pressa dig på ännu mer information.
Att samarbeta med polisen bör ju överhuvudtaget inte vara något som aktivister sysslar med, för polisens uppgift är ju att upprätthålla lagen, och i dessa sammanhang betyder det att sätta dit sådana som oss. Att samarbeta med polisen är alltså som att samarbeta med djurförtryckarna. Alla som utför direkt aktioner brukar också få ett massivt stöd från övriga aktivister, men skulle någon göra ett uttalande som går ut över någon annan aktivist, så har denne personen försatt sin rätt till detta stödet. Vi anser att resurser inte bör läggas på folk som skadar rörelsen, och som kan förhindra att ännu fler djur kan bli fritagna i framtiden.
En sak som oftast glöms bort är att du bör vara tyst i förhören oavsett om du är skyldig eller inte. Detta främst för dina kamraters skull, men även för din egen. Genom att prata med polisen bidrar du till att brottsutredningen löses snabbare (genom att de har en person mindre som misstänkt), vilket självklart bör undvikas; med det gör ju också situationen värre för dina kamrater som kanske sitter tysta. Är det t.ex. förhör med tio personer, och åtta pratar och två är tysta, då är ju chansen överhängande stor att det sätts extra fokusering på dessa två. Om du själv pratat i ett förhör (där du kanske är oskyldig), så kan det ju verka misstänksamt om du i ett nästa (där du kanske är skyldig) börjar tiga som muren.
Polisen är förstås medvetna om att det blir svårare för dem att lösa diverse brott om de inte får någon hjälp vid förhören, och en förhörsledare har t.o.m. uppgett i en intervju (troligen av misstag), att det försvårar utredningen väldigt om förhören inte ger någonting. Det är dessutom bevisat att tekniken hjälper, eftersom 50 % av alla brott klaras upp p.g.a. det som fås fram i förhören. Därför har rättsväsendet världen över utarbetat tekniker för att få folk att prata i förhör. Det finns ett flertal böcker i ämnet som tar upp allt ifrån hur miljön ska vara till vad förhörsledarna ska säga, och vi ska här ta upp några av de tekniker som polisen kan använda sig av. Det kan vara mycket effektivt att i förväg göra ett slags rollspel, och testa dessa tekniker på varandra för att veta hur ni reagerar.
"Vi vet precis vad du har gjort, och har alla bevis vi behöver för att fälla dig."
Här försöker de få dig att tro att loppet är kört, men om de skulle tala sanning skulle de naturligtvis ha åtalat och dömt dig för länge sen. Ibland kan de säga att de har såväl bevis som vittnen, men lika ofta är det en lögn, och du gör ingen nytta i att erkänna det eventuella brottet.
"Om du nu är oskyldig varför säger du då inget? Bevisa din oskuld nu."
Detta är en av deras vanligaste taktiker, och den utnyttjar att vi alla har en vilja av att försvara oss, speciellt om vi är oskyldiga. Hur som helst kommer de att noggrant gå igenom och analysera allt du säger, och hela tiden försöka få dig att berätta lite till. Om du sedan inte vill svara på en viss fråga så kanske de säger "Jaså, så nu vill du inte prata längre. Det ser ut som om vi har en lucka i din historia här.", och än en gång försöker de få dig att känna dig skyldig och utnyttja din vilja av att försvara dig. Ju mer du säger, desto mer kommer de ha att gå på, och därför bör du säga så lite som möjligt. Du vet ju själv också varför du är tyst, och detta är inget du behöver dela av dig med till polisen.
"Dina vänner har berättat allt för oss, så det är väl lika bra att du gör detsamma så att vi får det här överstökat."
"Dina s.k. vänner har lurat in dig i de här aktionerna, och nu låter de dig ta all skit, medan de själva går fria. De utnyttjade dig, och nu skrattar de åt dig."
Här försöker de använda en flitigt använd härskarteknik, nämligen att skapa splittring bland oss som måste hålla tillsammans. De frågar dig hur du kan vilja försvara sådana som lurat dig, gått bakom ryggen på dig, och som inte bryr sig någonting huruvida du hamnar i fängelse eller inte. Detta är en ren manipulation, så gå inte på det. Oavsett om dina kamrater pratat eller inte, så gör du ju inte din situation bättre genom att så att säga vittna mot dig själv. Det viktigaste är nog ändå att förebygga att minsta tvivel kan uppkomma, genom att arbeta med personer du litar på, och som du vet inte skulle tjalla på dig i förhör.
"Det är din enda chans att gå fri om du erkänner nu."
"Om du erkänner nu så ska vi gå lätt åt på dig."
"Du verkar ju vara en smart tjej/kille med en lovande framtid. Inte vill du att den ska spolieras av detta?"
"Jag har själv en dotter/son i din ålder, och jag skulle inte vilja se henne/honom i trubbel, och därför vill jag hjälpa dig också."
"Vad ska din familj säga? Vet de om att du sysslar med sådana här grejer?"
Här försöker de framstå som om de bryr sig om oss, och står på vår sida; men som sagt, polisens uppgift är att upprätthålla lagen, och det betyder att vi ska sitta bakom lås och bom. Sanningen bakom deras påståenden är att du bara gör det ännu värre för dig själv, dina föräldrar eller din framtid genom att erkänna, för då är det ju helt säkert att du kommer att straffas. Så länge du inte erkänner, så finns ju fortfarande chansen att du kan bli fri. Angående föräldrar och liknande, så kommer ju de troligen få reda på att du blivit gripen oavsett om du erkänner eller inte. Dessutom måste tilläggas att det inte är polisen som sköter ärendet när det kommer upp i rättegången, utan åklagaren, och han står absolut inte på din sida - hans uppgift är att sätta dit dig så hårt det bara går.
"Det här är ju rena rama terroristhandlingar som ni håller på med. Titta bara på de här bilderna, brända bilar hit och rånarluvor dit."
"Jag kan ju hålla med er lite grand, när man ser de här djurtransporterna eller djurförsöken på teve, men ni måste ju hålla er inom lagens ramar."
"Min dotter är själv vegetarian, så jag förstår ju hur ni tänker, men sådana här extremisthandlingar skadar ju bara ert rykte."
"Har du aldrig tänkt på de personer ni skadar? Ägaren till den här pälsaffären t.ex., som får betala stora summor pengar varje gång ni krossar hans rutor. Eller arbetarna som får städa upp allt glassplitter efteråt, de tänker ni inte på!"
Här utnyttjas återigen vår vilja att försvara oss, och nu genom att ifrågasätta våra metoder, och ibland säga att vi står för bra saker. Det kanske kan verka intressant eller lockande att debattera dessa frågor med rättsväsendet, med detta är ju absolut fel tidpunkt. Vill du göra det så finns det ju 364 andra dagar på året du kan göra det på, men risken är dock stor att du kommer att bli besviken, för polisen är inte ute efter att föra en debatt, de ville helt enkelt bara få dig att börja prata.
"Hörde du hur det gick mellan AIK och IFK i helgen?"
"Vilken snygg tröja du har, vad betyder det där märket på axeln?"
Här är en annan teknik som de kan använda för att få dig att börja prata, nämligen att de försöker att bli "kompis" med dig genom att prata om vardagliga saker som sport, vädret, djur m.m. Polisen är naturligtvis inte ute efter att bli bekant med dig, för när du väl sitter inne, så bryr de sig inte för ett ruttet öre om hur du har det. Syftet är helt enkelt att få dig att börja prata, och få dig att tycka att det är "oartigt" att inte prata senare, när poliserna hittills varit "så trevliga". Dessutom kan det vara svårt att märka när "trevlighetssnacket" går över i frågor som rör det eventuella brottet eller din aktivism, och därför bör du se till att inte hamna i den situationen.
Polisen kan också slänga ur sig de mest konstiga kommentarerna i hopp om att du, utan att tänka dig för ska försöka försvara dig eller reagera och rätta dem. De kan också ställa frågor, där det blir fel oavsett hur du svarar. Ett exempel som i.o.f.s. inte hör hemma här är "Har du slutat slå din fru?". Svarar man ja så verkar det som om man slagit sin fru tidigare, och svarar man nej så verkar det som om man fortfarande slår sin fru. Se därför till att alltid svara "ingen kommentar".
Snäll polis mot elak polis
Polisen kan också använda sig av olika slags teater för att få dig att börja prata. En av de vanligaste är att en av poliserna vid ett förhör spelar elak, och kanske skriker och skäller på dig. När denne polis gormat klart tar den "snälle" polisen över, och försöker ställa in sig hos dig. Kanske ursäktar denne sin kollega, och ber denna lämna rummet.. Kom ihåg att detta är ett förberett skådespel, så gå inte på det.
Fotnot: All information i denna artikel är om du tror att det finns minsta chans att komma undan. Om du blev gripen t.ex. på en minkfarm, eller om du är 100 % säker på att de har tillräckliga bevis mot dig, som håller för att fälla dig, så kan det ibland vara klokare att erkänna. Dock finns det de som kommit undan trots att de blivit gripna på bar gärning, så chansen finns fortfarande att du kan gå fri. Tänk också på att polisen försöker få det att framstå som att de har mer bevis än de har, så var mycket försiktig med att erkänna. Om du ändå väljer att erkänna, så tänk på att bara erkänna själva handlingen som har med brottet att göra, och att aldrig berätta något som helst som har med andra personer än dig själv att göra; vad de gjort, när du träffade de senast, hur länge du känt dem o.s.v. Polisen kan utnyttja tillfället till att få fram ytterligare information om vilka du känner, hur länge du känt dem, vilka organisationer du är med i m.m., och denna chans vill du ju inte ge dem.
Juridik
Gripande, intagande till förhör, tillfälligt omhändertagande
Misstänker polisen att du gjort något olagligt kan de gripa dig. Vem som helst har också rätt att gripa dig på bar gärning eller på flykt om brottet kan ge fängelse eller om du är efterlyst. De ska då "skyndsamt" överlämna dig till polisen. Tänk på att det är brottsrubriceringen som avgör om ett brott kan ge fängelse, det vill säga om fängelse finns med i straffskalan för brottet. Även om du inte lär få fängelse för några hundra kronors skadegörelse så har alltså vem som helst rätt att gripa dig. "Vem som helst" är dock inte tjänsteman, så straffet för att göra motstånd blir troligtvis lägre än om du sliter dig loss från en polis.
Polisen som griper eller omhändertar dig har rätt att kroppsvisitera dig som en skyddsåtgärd och för att fastställa din identitet. Fråga alltid varför de griper dig; detta är viktigt för att din oskuld ska verka trovärdig. Ta reda på vad klockan är vid tidpunkten för gripandet och håll det på minnet eller skriv ner det. Be polisen legitimera sig och skriv upp vad de heter. Vägrar de identifiera sig så försök komma på sätt att identifiera dem. Skriv exempelvis upp bilnumret på deras bil och/eller deras signalement.
Polisens rätt att använda våld och skjutvapen
Poliser som ska utföra ett uppdrag ska göra det "på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås."
En polisman får använda våld (om andra medel är otillräckliga) vid följande situationer:
- Om polismannen möts med våld eller hot om våld.
- Om någon som ska gripas eller hämtas försöker undkomma, eller om polismannen möts av motstånd när han/hon ska verkställa ett frihetsberövande.
- När det är fråga om att hindra en olaga handling eller avvärja en fara för liv, hälsa, värdefull egendom, eller avvärja risk för omfattande skador i miljön.
- Våld mot person får användas om polismannen möter motstånd vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning, husrannsakan, beslag eller annat omhändertagande av egendom, eller när polisen ska avvisa eller avlägsna någon från ett visst område.
- Våld mot person får användas om polismannen möter motstånd vid inbrytningar i, avspärrningar eller utrymningar av byggnader, områden eller rum.
- För att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Nödvärnslagen gäller naturligtvis också för poliser. Av allt detta kan man dra slutsatsen att polisen har mycket stora möjligheter att använda våld om de vill. Trots detta är det ett tips att alltid uppsöka läkare och få intyg på de eventuella skador du fått under gripandet eller förvaringen hos polisen. Om du blir utsatt för våld från polisens sida, så kryp ihop till en boll, och skydda ditt huvud med armarna. Om det går så försök att krypa intill ett hörn. Om du befinner dig i polisens händer är det oftast mycket osmart att försöka sig på något motstånd eftersom det med stor chans förvärrar din situation, och dessutom kan du bli anmäld för våld mot tjänsteman. Lämna in en anmälan om du känner för det; även om den säkerligen inte leder någon vart finns den med i statistiken.
Poliser får om det är nödvändigt använda sitt skjutvapen i nödvärn och vid gripandet av personer som gör motstånd och på sannolika skäl är misstänkta för mord, dråp, rån, våldtäkt, sabotage, allmänfarlig ödeläggelse, uppror, grovt narkotika brott och ett antal andra grova brott. Detsamma gäller misstankar om försök eller förberedelse till dessa brott. Innan de skjuter dig ska de ge tydlig varning genom att ropa och om möjligt först skjuta varningsskott.
Förhör
Du är tvungen att stanna inlåst mot din vilja i högst sex timmar om du inte är anhållen eller häktad. Om du är misstänkt för brott kan denna tid förlängas med ytterligare sex timmar. När de anser sig ha förhört dig tillräckligt eller när tiden gått ut har du rätt att sticka omedelbart, och de får inte utan synnerliga skäl tvinga dig till nytt förhör inom tolv timmar. Den som förhör dig får inte ljuga, hota, muta, tvinga eller trötta ut dig. Du har rätt till sedvanliga måltider och nödvändig vila. Du måste vid förhör endast uppge namn, personnummer och adress. Efter förhöret, som ibland kan ta flera timmar (oavsett om du svarar på några frågor eller ej), ska det skrivas ned, och du ska få läsa igenom det. Ibland bandas förhöret, och då ska du få lyssna igenom det.
Förundersökning
Det som poliserna och åklagarna sysslar med innan de vet om, och i så fall vem, de ska åtala för ett brott kallas förundersökning. Om du är skäligen misstänkt för ett brott ska du underrättas. Skäligen misstänkt blir du när polis/åklagare anser sig ha tillräckligt med material för att det ska vara lönt att låta rätten pröva om du är skyldig eller oskyldig. Om du riskerar sex månaders fängelse har du rätt att begära försvarare. När du underrättas har du och din försvarare rätt att gå igenom förundersökningen och lägga till vad du vill. Åklagaren får inte väcka åtal förrän du har haft en chans att göra detta. Du har rätt att begära att de förhör någon du utser (som till exempel kan bekräfta ditt alibi), eller utför någon annan utredning som har med brottet att göra. Om de inte går med på det ska de motivera det.
Om du får rätt till offentlig advokat så välj i första hand en själv, någon som du hört är bra. Tilldelas du en advokat som du ej känner till så fråga advokaten om han eller hon har brottsmål som huvudsysselsättning. Visar det sig vara en affärsjurist eller konkursadvokat så begär omedelbart en ny försvarare. Skulle du råka vara skyldig till det som du är anklagad för så tala absolut inte om det för din advokat. Tänk också på att aldrig prata om någon annan person med din advokat. Din advokat är endast ute efter att hjälpa dig, och kan då strunta i hur det går för dina vänner, och drar sig säkert inte för att sätta dit någon annan om det kan hjälpa dig. När det väckts åtal mot dig har du rätt att få kopior på protokoll och anteckningar i förundersökningar. Åtal är det beslut om att ditt mål ska gå till rättegång, och detta väcks av åklagaren.
Anhållan
Anhållen blir du om åklagaren tycker att det behövs mera tid för att utreda om du ska häktas eller om du ska släppas. Om du blir anhållen blir du oftast inlåst ensam i en cell på polisstationen. Åklagaren kan också anhålla dig om det anses viktigt att du sitter inlåst under utredningen. När du anhålls ska närmaste anhörig och annan särskilt närstående underrättas. Detta får bara ske mot din vilja om det finns synnerliga skäl. Anhållen ska du vara i max 24 timmar, men i specifika fall kan du få sitta anhållen i upp till fyra dygn. Missar åklagaren denna tid ska du släppas omedelbart.
Häktning
Åklagaren kan begära av domstolen att du ska häktas. Att vara häktad innebär att du får spendera en viss tid på häktet, som oftast är på polisstationen. Är man på sannolika skäl misstänkt för ett brott som ger minst ett års fängelse kan man häktas om det skäligen kan befaras att man annars: går under jorden, undanröjer bevis (eller på annat sätt försvårar utredningen), eller begår nya brott. Det är det officiella syftet, men i verkligheten handlar det ofta om att knäcka dig, och få dig att prata.
Senast fyra dygn efter gripandet ska häktningsförhandlingarna hållas.
Häktningsförhandlingen är en sorts minirättegång med försvarsadvokat, åklagare, domare m.m., där det ska avgöras om du ska häktas eller inte. Innan häktingsförhandlingen måste du ha tänkt igenom vad du ska säga, om du nu ska säga något överhuvudtaget. I övrigt gäller här samma principer som i förhör.
Om häktningsbegäran avslås av rätten ska du genast släppas. Om du häktas ska rättens beslut att häkta dig ska också innehålla datum då åklagaren måste ha väckt åtal. Du måste sedan omhäktas med högst två veckors mellanrum. Rätten kan dock ta beslut om att förlänga tvåveckors-perioden samt flytta fram datumet då åtal ska vara väckt. Du kan alltså bli utsatt för mer än en häktesförhandling. Under tiden mellan dessa kommer nya förhör att hållas med dig i hopp om att du ska börja prata. Under en sådan här period kan det vara lätt att bryta samman, men kom ihåg att det är det de vill. Det finns folk som suttit häktade i flera veckor, för att sedan släppas utan väntande rättegång eftersom åklagaren givit upp och lagt ned undersökningen.
Om åtal inte väcks i tid, om nya häktingsbegäran inte lämnas in i tid eller om skälen för att du häktades inte längre anses gälla, ska du genast släppas. Om man i rättegången döms till fängelse kan man häktas fram till fängelsestraffets början om det finns risk att man annars går under jorden. Du kan också utan att vara anhållen häktas i din frånvaro. Om du inte dyker upp på häktningsförhandlingarna blir du efterlyst.
Rättegång
Rättegången är den förhandling där domstolen ska lyssna på vad du och din advokat har att säga, samt på din motpart - åklagaren, för att därefter ta ställning till om de ska döma dig, och i så fall till vilket straff. Det är vad du säger eller inte säger i rättegången som är avgörande för om du ska bli dömd eller inte (såvida du inte erkänt tidigare). Har du inte erkänt handlingen, så gäller samma principer som vid förhör, d.v.s. att inte svara på några frågor. Har du erkänt så kan du ju dock passa på att förklara varför ni gjorde det, och även ge er syn på t.ex. päls- eller köttindustrin. Detta har ni också möjlighet till i den så kallade slutpläderingen, där ni förhoppningsvis får göra ett anförande utan att domaren avbryter er. Utgångspunkten för alla domstolar är att du inte ska behöva bevisa att du är oskyldig, utan det är åklagaren som ska bevisa att du är skyldig. Du kan heller inte straffas för att du ljuger. Detta räknas endast som ett brott (mened) då det gäller vittnen.
Att sitta inlåst
Tiden du sitter i häktet räknas av från ditt fängelsestraff och minskar bötesstraff.
När du sitter häktad eller anhållen gäller följande: De har rätt att kroppsvisitera och kroppsbesiktiga dig, dock inte mer än vad "ändamålet kräver", vem som nu avgör det… Du har rätt att kräva ett vittne ska närvara, om så är möjligt. På begäran har du rätt att umgås med andra häktade i skälig utsträckning och om lokalförhållanden medger det. Du kan tvingas dela cell med andra fångar p.g.a. utrymmesbrist. Du har rätt till betalt arbete eller liknande sysselsättning i häktet. Du har rätt att utföra arbete som du själv har skaffat dig om det inte ställer till med besvär. De kan förbjuda dig tillgång till TV, tidningar, radio etc om de anser att det finns risk för att det försvårar utredningen. Detta kallas restriktioner och används ofta för att isolera och bryta ned misstänkta som inte vill snacka eller erkänna. Restriktionerna gäller ofta också besök, brev och telefonsamtal. Blir du isolerad så håll ut och försök få din advokat att fixa så att restriktionerna hävs.
Du har rätt att ha pengar, ID och personliga tillhörigheter i cellen. Du har rätt att vistas utomhus minst en timme om dygnet. Det innebär en övervakad rastgård, ibland modell tårtbit.
Om du skriver brev till svensk myndighet eller offentlig försvarare får de inte läsa det. Skriver du till, eller får brev från andra kan polisen begära att breven ska granskas, och då beslagtas breven. De får dock inte öppnas utan ditt tillstånd. Du får välja mellan granskade brev eller inga brev alls. Detta gäller även annat skriftligt material som exempelvis böcker. Vare sig du tillåter att de öppnar brev eller ej så tänk på vad du skriver.
Om du skriver utifrån till någon som sitter inne så tänk på att polisen läser allt du/ni skriver. Skriv därför inget som avslöjar något om brottet, eller något om dig själv, och skriv heller inte något politiskt innan du vet vad som sagts av den som sitter inne. Den som skriver till en fånge måste inte ange avsändare eller namn. Tänk på att allt du skriver kan ha betydelse, och tänk också på att kontakt med yttervärlden betyder väldigt mycket för den som sitter inlåst. Ofta är det alla stödbrev som får personen i fråga att hålla lågan uppe. De kan förbjuda dig att ta emot besök, eller säga att de kräver kroppsvisitation och/eller närvarande vakter om det anser att det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller om de tror att ni kan förstöra bevis eller försvåra utredningen på något annat sätt. Med tanke på avlyssningsrisken bör ni ändå inte diskutera något känsligt.
De kan förbjuda dig att använda telefon. Om du får ringa kan de begära att samtalen ska avlyssnas, dock inte utan att du vet om det. Pratar du i telefon med din offentliga försvarare får det ej avlyssnas. Liksom vad gäller besök måste du tänka på att telefonen kan avlyssnas ändå; tänk på vad du säger.
Ovanstående gäller även om du "bara" gripits för misstanke om brott, d.v.s. sitter i häktet eller arresten i väntan på förhör. Och glöm det där med att du har rätt till ett telefonsamtal. Svaret blir vanligtvis "det där har du sett på TV", och det har de rätt i. Tänk också på att inte småprata med häktespersonalen. Liksom de som har hand om dina förhör, försöker du få ut information ur dig.
Vidare gäller följande regler:
- Män och kvinnor ska sova på olika ställen.
- Om det inte finns särskilda skäl ska du få reda på att de kvarhåller brev eller annat.
- Kvinnor bör vid transporter åtföljas av kvinnlig tjänsteman.
- Om du sitter inspärrad utan att vara misstänkt för brott har du rätt att meddela närstående. Om de sedan flyttar dig till någon annan lokal (exempelvis ett annat polishus) har du rätt att meddela dem igen. OBS! Du måste själv fråga om du är misstänkt för något.
- Är du anhållen eller häktad har du rätt till offentlig försvarare, om du begär en.
- Lagen om hur häktade och anhållna ska behandlas ska du kunna få läsa. Begär den av personalen. Den kallas "Lag (1976:372) om behandling av häktade och anhållna m fl".
- Kräv dina rättigheter varje gång du får tillfälle. Du kanske till exempel får ta emot besök, men bara om du själv begär det. Ifrågasätt och fråga om allting. Pumpa din advokat på information. Genom att hålla dig informerad om vad som gäller och händer behåller du lättare kontrollen över dig själv och situationen.
Kroppsvisitation, kroppsbesiktning och fotografering
Poliserna får endast visitera dig om du är "skäligen misstänkt" för brott som kan ge fängelse, eller om det finns "synnerlig anledning" att tro att du har något på dig som har med ett sådant brott att göra. Vid kroppsvisitering går polisen igenom dina fickor, kläder och eventuella väskor och känner efter om du har något intressant i eller under dem. De kanske tvingar dig att ta av dig dina ytterkläder. Ibland får du stå med händerna knäppta över huvudet, eller framåtlutad mot en vägg, medan de letar igenom dina fickor. De har rätt att utföra kroppsbesiktning (d.v.s. klä av dig naken och fingra på och i dig, ta blodprov o.s.v.) enligt samma regler som för kroppsvisitering! Detta innebär ibland att de helt enkelt vill kontrollera alla dina kläder, men kan också (speciellt om droger är inblandade) innebära att de vill känna efter om du har något gömt i ändtarmen och/eller vagina. De kan också ta blodprov.
Kroppsvisitation och/eller kroppsbesiktning av en kvinna får endast utföras och bevittnas av en annan kvinna, läkare och/eller sjuksköterska. Detta innebär att en kvinna i en grupp som stoppas av polis på gatan inte får visiteras inför männen i gruppen eller inför polismän. Om du kan så kräv legitimation och JO-anmäl de poliser som bryter mot reglerna. Dock finns det luckor i denna lagen som manliga poliser kan använda sig av för att visitera kvinnor. De har rätt att fotografera och ta fingeravtryck av alla som är misstänkta för brott som kan ge fängelse, men även av vem som helst för att få upplysningar om brottet, inklusive icke misstänkta.
Husrannsakan
Husrannsakan innebär att polisen letar igenom ditt hem för att hitta saker som kan koppla dig till brottet. Du har inte rätt att se något tillstånd att göra husrannsakan, däremot bör du kräva att få se polisernas legitimation. Du har rätt att, och bör se på under husrannsakan. Vid husrannsakan får även källar- och vindsförråd sökas igenom. Efter husrannsakan har man rätt att begära kvitto på husrannsakan och uppgift om vilken misstanke som låg bakom. Om husrannsakan görs för att leta efter eftersökta personer, får den inte genomföras mellan klockan 21.00 och 06.00, om det inte finns särskilda skäl. Om polisen ser någon risk i att vänta med husrannsakan får denna göras utan särskilt tillstånd från polismyndigheten.
Telefonavlyssning
Vid förundersökning av ett brott, försök eller förberedelse till brott som ger minst två års fängelse får din telefon (eller annan telefon som "kan antagas komma att begagnas av" dig) avlyssnas om du är skäligen misstänkt. Tillstånd för avlyssning gäller högst en månad i taget, men kan naturligtvis förnyas. Sådant som inte är av intresse för utredningen ska omedelbart förstöras. Ett alternativ till telefonavlyssning, som det är lättare att få tillstånd till är teleövervakning. Det innebär att alla samtal till och från din telefon registreras, vilket innebär att de får veta vem du ringer till och vem som ringer till dig, men inte vad ni säger. Det får göras om du är misstänkt för brott som ger fängelse i minst sex månader, för narkotikabrott eller för försök eller förberedelse till brott som ger fängelse i minst två år. Detta är de lagar som gäller kriminalpolisen; vilka lagar som gäller säkerhetspolisen (SÄPO) är hemliga.
Ersättning
Om du varit häktad eller anhållen mer än 24 timmar har du rätt till ersättning om du: frikänns i rättegång, åtalet läggs ner, förundersökningen läggs ner, häktningsförhandling avslår häktningsbegäran, eller om du döms till ett så lågt straff att det inte skulle ha motiverat häktningen/anhållningen. Alla som suttit inlåsta har rätt till ersättning om de kan visa att det varit utan grund.
Pressmeddelanden och kontakt med media
När ni gjort en aktion så bör denna följas av ett pressmeddelande för att fler ska få reda på vad som hänt. Detta pressmeddelande kan ni skicka till lokala tidningar m.m., men vad som är ännu viktigare är att skicka de till bra djurrättstidningar eller organisationer. I pressmeddelandet bör du skriva var och när aktionen ägde rum, samt vad som hände och eventuellt varför det hände. Eftersom det finns en risk att all kommunikation till djurrättsgrupper eller tidningar avlyssnas på ett eller annat sätt, så måste man vara ytterst noga med att inte lämna några spår. Har aktionen varit lyckad så kan pressmeddelandet vara det enda polisen har att gå på.
För det första bör ni se till att inte skriva med en alltför personlig stil, då detta kan analyseras av polisen; och se alltid till att stava korrekt. När ni skickar pressmeddelanden så lämna aldrig namn, adress eller information om kommande aktioner. Tänk också på att bara rapportera en aktion åt gången, d.v.s. skriv inte med alla aktioner ni gjort under t.ex. en månad på samma gång. Var ytterst återhållsam med att skicka pressmeddelanden per telefon, då varje persons röst är en kombination av frekvenser som kan analyseras med olika hjälpmedel. Då hjälper det inte ett dugg att förställa rösten, byta dialekt eller att prata genom t.ex. ett tygstycke.
Per brev
Om ni väljer att skicka ett pressmeddelande per brev, så se till att inga som helst spår finns på brevet, kuvertet eller frimärket. Följ gärna följande procedur: Gå till ett ställe där det finns en dator eller skrivmaskin, som kan användas fritt av allmänheten, t.ex. på bibliotek eller arbetsförmedlingen (se dock till att inte boka någon tid i ditt namn, då dokumentet kan autosparas på datorn med bl.a. exakt tid). Ha helst inga handskrivna original, utan skriv allt direkt ur huvudet på platsen. Se också till att ingen tjuvkikar på dig när du skriver. När du är klar, så skriv ut själva pressmeddelandet, men också adresserna till de ställena du ska skicka till. När du sedan tar dessa papper så behöver du inte bry dig om några fingeravtryck.
Sedan skaffar du en tidning eller liknande där du får plats med ett A4-papper. Du tar dig sedan till en offentlig kopiator (på t.ex. post, bibliotek, arbetsförmedling m.m.), lägger tidningen där kopian kommer ut, och placerar originalet i kopiatorn. Gör sedan så många kopior du behöver, och se till att inte röra kopiorna med dina händer; utan lägg istället ned kopiorna i tidningen. Om du är på posten, så köp också med dig ett litet paket med kuvert utan att lämna några fingeravtryck på dessa. Köp även frimärken på samma sätt. När du sedan är klar med detta så ta med dig allting hem, eller till ett annat ställe där du kan arbeta ostört. Arbete sedan hela tiden med handskar, helst diskhandskar så att inga fibrer fastnar på tejp etc. Använd också gärna mössa när du arbetar så att inga hårstrån kommer med i brevet, tejpen etc. Lägg sedan ned pressmeddelandet, och klistra igen samt sätt dit frimärket. Slicka inte på kuvertet eller frimärket, utan fukta det istället med en svamp, trasa eller liknande. Tejpa eller limma sedan fast adressen på kuvertet. Gärna med tejp eller lim som du sedan kastar. Bränn också originalet och överblivande kopior och kuvert.
När brevet/breven är klara för att posta så lägg de i ett större kuvert. Detta större kuvert gör det inget om det kommer fingeravtryck på. När du sedan beger dig till en brevlåda så kan du helt enkelt hälla ut breven i lådan utan att röra dem. När du väljer brevlåda, så välj en stor sådan, som inte ligger alltför nära ditt hem. Eftersom breven stämplas med ort och datum, så se också till att inte posta pressmeddelanden där du bor för aktioner som skett i en annan stad.
Per internet
Det går även att skicka pressmeddelanden relativt säkert över internet. Då behöver du ju inte längre bry dig om fingeravtryck, saliv m.m., men samtidigt finns det andra aspekter som du måste tänka på. Att skicka från en vanlig e-postadress, oavsett om den är anonym eller inte, är alldeles för riskabelt. Istället kan du använda en s.k. remailer, som gör det svårare att spåra varifrån och när meddelandet skickades. Se adressidan för vilka hemsidor du kan skicka ifrån, och följ sedan de instruktioner som presenteras på sidan. För säkerhetsskull så bör du dock inte använda din egen dator/abonnemang när du skickar pressmeddelanden, utan använda t.ex. bibliotekets, datoraffärens, arbetsförmedlingens, Telias o.s.v. När du skickar pressmeddelandet så använd enbart datorn till detta. Kolla alltså inte din egen e-mail eller annat samtidigt. Missbruka heller inte de remailers som finns då dessa i så fall kan tvingas stänga.
Kontakt med media
I vissa fall kan aktionerna följas av artiklar och intervjuer i media. Vissa sådana artiklar kan bli bra, och andra mindre bra. Om ni ska bli intervjuade så var på er vakt, och se till att ni håller på säkerheten. Säg ingenting till journalisten som ni inte vill att polisen eller allmänheten ska veta. Prata igenom vilka ståndpunkter ni har ordentligt inom er grupp före kontakt med media. Tänk på att uttalande i allmänhetens ögon och öron kan betraktas som om de är gemensamma för samtliga DBF-aktivister eller samtliga djurrättsaktivister. Gör det klart gör er vad journalisten är ute efter, var hon/han kommer ifrån o.s.v. Förbered er själva på intervjun genom att gå igenom de frågor som kan komma, med bra svar till dessa. Om det går så försök att vara i alla fall två personer närvarande vid intervjun. Tänk också hela tiden på vad ni säger. Journalister kan använda liknande tekniker som polisen gör vid förhör, och tänk på att journalister också kan välja ut det de själva tycker är mest spännande. Avbryt intervjun om ni tycker att det kommer ovidkommande frågor, eller annat som ni inte vill svara på. Kräv också alltid att få läsa igenom artikeln före den går i tryck, och att ni då får möjlighet att göra ändringar.
När det gäller bilder, så ställ inte upp på bilder som kan missbrukas av journalisten. Om ni själva eller någon annan tar kort på t.ex. maskerade aktivister, så tänk på att det finns dataprogram som kan plocka bort maskeringen, och på det sättet få fram ansiktsform etc. För att gardera er mot detta kan ni vända bort ansiktet eller skymma det på annat sätt, t.ex. med stela masker. Se också till att redigera bort ögonen före fotona används, så att de inte syns på bilderna i tidningen. Använder ni en egen film, så använd den filmen enbart till just de korten, så att inga familjekort eller liknande kort där omaskerade personer syns, dyker upp. Tänk också på att en kamerablixt kan avslöja er närvaro om ni använder den i mörker; istället kan ni använda en film med högt ASA-nummer.
Källförteckning
As darkness falls - the ALF primer, third edition
The final nail 2 - destroying the fur industry, a guided tour
Don´t just read about it - a beginners guide to direct action for animal liberation
(Arson around with Auntie ALF)
Without a trace - a forensic manual for you and me
An animal liberation primer - second edition
Interviews with ALF activists
The power is ours
Inte the 1990´s with the ALF (innehåller The power is ours + Interviews with ALF activists)
Animal Watch Australia - guide to direct action and animal rescue on Australian animal farms
Det svenska rättssystemet och dina rättigheter
Lila Svarta
Tips och trix för antifascister
|
